Bönlandet är lite drygt 2x2 meter. 12 vertikala störar lockar upp plantor av typen störbrytbönor (dvs bönor av typen haricots verts) och på vägen upp ser de till att göra lite bönor.
Ca 4 plantor per stör. På störarna (som utgörs av vanlig läkt 25x45) sitter en liten bit nät för att plantorna ska få lite bättre fäste under sin framfart. För ökad stabilitet finns också horisontala slanor (samma typ av läkt), de behövs när det blåser.
Plantorna för-gror vi i småkrukor och planterar ut då de precis har börjat att bli lite slingriga (men bara lite, har man dem inne för länge så slingrar de fast sig i allt möjligt och blir också lite klena). Vitsen med att för-gro är att sniglarna inte ska hinna mumsa i sig dem innan de är stora nog att reda sig på egen hand. Lite kompost i jorden behövs förstås innan man planterar ut. Det blir nästan inget ogräs (det är alldeles för mörkt nere vid marken).
Vi har oftast gula (de heter vaxbönor), lila, gröna och blomsterbönor. De senare (som egentligen inte är brytbönor, utan tänkta som dekoration i första hand, men de är också utsökta att äta) blir störst, upp till 40 cm, men man ska inte låta dem bli för stora, de kan lätt bli träiga.
Det finns annars en vanföreställning om att brytbönor måste skördas då de är späda. Denna sprids även av en del odlingsböcker. Strunta i det, låt dem växa till sig, smaka och bedöm själv! En annan smak skulle jag vilja säga om de man låter, bli större, inte sämre. De man låtit bli större (de kan nästa få börja mogna) har en fylligare smak, och fastare struktur. Man kan förstås inte låta dem sitta hur länge som helst - till slut kan de också bli trådiga. Man får prova sig fram.